1700-talet – kaperiets guldålder

Sjöröveri hade förekommit under lång tid runt Sveriges kuster. Särskilt intensiva perioder har noterats under bland annat 1100-talet och slutet av 1300-talet. Under dessa århundraden hade makthavarna lärt sig att använda sjöröveri som en del av sin krigföring, och så småningom utvecklades det systematiska och lagliga kaperiet.

ship

Så varför nådde det svenska kaperiet sin höjdpunkt under början av 1700-talet? När man ser till hur Sverige styrdes och vilka konflikter vårt land var inblandat i under denna tid är det inte så konstigt.

  • Först och främst: Under 1600-talet hade de kanonbestyckade fartygen utvecklats till rejäla krigsmaskiner.
  • Kampen om Östersjön spelade stor roll. Havet var en mycket viktig transportled för viktiga råvaror. Handeln mellan länder som Sverige, Ryssland, Polen, nuvarande Tyskland, Danmark, England och Nederländerna var beroende av sjötrafik genom Östersjön–Kattegatt–Skagerrak–Nordsjön.
  • Det svenska stormaktsväldet hade byggts upp under 1600-talet, men på bekostnad av att man fått många fiender.
  • Det stora nordiska kriget varade mellan 1700 och 1721 – en mycket turbulent period när Sverige utövade strider på flera fronter under ledning av Karl XII. Kriget utlöstes av de tre revanschhungriga grannarna Ryssland, Polen-Sachsen och Danmark-Norge. Karl XII satsade stort på att mobilisera sin flotta men kassan sinade och snart räckte varken antalet skepp eller besättning till.
  • Nu tog man hjälp av privata sjökaptener, storbönder och andra aktörer med intressen i sjöfarten. Både enskilda kaptener och redare med större fartygsbestånd kunde ansöka om kungligt kaparbrev. Och med ett kaparbrev i sin hand hjälpte dessa privata fartyg flottan att erövra handelsskepp som var på väg till eller från fiendehamnar.

Kaperiet blev ”big business”. På västkusten dominerade kaparredaren Lars Gathenhielm – mer känd under namnet Lasse i Gatan – och hans hustru Ingela Gathenhielm. De är utan tvivel Sveriges mest kända kapare.

  • Mellan åren 1709 och 1721 fanns det minst 150 svenska kaparfartyg ute på vattnen som störde handelssjöfarten. En tredjedel av dessa kaparfartyg tillhörde Lars Gathenhielm och hans hustru Ingela.

Under denna period erövrades minst 246 utländska fartyg av västsvenska kapare. De tog skeppen till en särskild amiralitetsdomstol i Göteborg för att dömas som pris, det vill säga erövrat byte.

Man vet att flera mindre hamnar längs västkusten, exempelvis Marstrand, användes av kaparna för att först föra in sina erövringar. Ibland passade kaparna då på att sälja sina byten på eget håll, innan domstolsprocessen i Göteborg tog vid. Kaperiet övergick lätt till att bli illegalt sjöröveri.

Kaperiverksamheten i världen upphörde 1856 efter en konferens i Paris. Det internationella samfundet enades då om att kaperi skulle förbjudas och betraktas som krigsbrott.