Kapare eller pirat?

Piraterna, eller sjörövarna, härjade fritt på haven och attackerade skepp med värdefulla laster. Ofta tänker vi på böckernas och filmernas schablonbild av en pirat med svart lapp för ena ögat, träben och en krok i stället för en hand. Verklighetens pirater såg i de flesta fall betydligt mer vanliga ut.

Kaparna angrep också skepp, men till skillnad från piraterna hade de kungligt tillstånd att göra detta. Ett kapat fiendeskepp skulle föras i land och i en rättslig process avgjordes om kapningen hade gått regelrätt till. Om så var fallet gick en del av bytet, så kallat pris, till kungen och resten fick kaparkaptenen och sjömännen dela på.

Kaparna fungerade alltså som en extra styrka till den militära flottan och hjälpte på så vis sitt land i krigstider.

ocean

Ett laddat begrepp

I dagens nyhetsflöde hör vi då och då talas om kapningar till havs, men då handlar det snarare om rent sjöröveri. De som utför dessa dåd kallas pirater och de agerar delvis utifrån samma förutsättningar som pirater i alla tider har gjort.

De lever i ett samhälle där varken rättssystem eller nationell säkerhetspolitik fungerar. Fattigdom är också en starkt bidragande orsak till att människor lägger beslag på handelsskepp under vapenhot. Ofta tas besättningen som gisslan och används som utpressning i utbyte mot pengar.

Kaparverksamheten i Sverige under 1700-talet var annorlunda eftersom den var sanktionerad av kungen och därmed allmänt accepterad. Det innebär inte att vi i dag varken bör hylla eller romantisera denna verksamhet, för visst kunde den säkert vara grym och inte alls moraliskt försvarbar.

Men kaperiet är trots allt en del av vår historia – en del som vi fortfarande vet relativt lite om. I det perspektivet är det välkommet både med mer djupgående forskning kring ämnet och berättelser och sägner som förts vidare i generationer.